Frobbit!

Vi har just fått reda på att den finska toppdomänsregistryn har dragits inför Eu-kommissionen (http://www.idg.se/2.1085/1.139001). Vårt östra grannland kräver att man är legal medborgare alt finskt registrerat företag i Finland för att ha en .fi-domän.

Alla toppdomäner har någon form av regler. Somliga mer rigorösa än andra. Och alla toppdomäner hävdar att just deras regler är till för att skydda innehavarna, att sända signaler om trovärdighet, att sända signaler om att innehavaren är från landet ifråga mm. Gemensamt är att man vill värna det egna landets identitet och sin egen överlägsenhet jämfört med andra toppdomäner. Och inget fel i det!

Samtidigt så måste man vara medveten om att alla regler som ställs upp hittas det work-arounds för. Det är inget fel på innovationsförmågan hos den som vill ha ett visst domännamn!

Finland har ställt upp regeln att innehavaren av domänen skall vara ett registrerat finskt bolag alt finsk medborgare. Det är heller inte tillåtet att hyra ut ett domännamn. Undrar hur många .fi-domäner som är uthyrda till icke-finländska juridiska eller fysiska personer?

Norge har samma krav som Finland på registrering i Norska Bolagsregistret (Brønnøysundregistrene) kombinerat med att de kan ha max 20 domäner registrerade. Hur många bolag tror ni det finns i Brønnøysundregistrene som enbart har till uppgift att registrera domäner åt icke-norska bolag resp åt norska bolag som har behov av mer än 20 domäner?

Under .de kan vem som helst registrera - bara man har en adress i Tyskland. Hur många tyska adresser tror ni finns i Tyskland som hyrs ut till icke-tyska domännamninnehavare?

När man ser dessa regler och samtidigt hör kraven på att man ska veta vem som är innehavare av ett domännamn så kan jag inte låta bli att fråga mig vilket som är bäst:

Att man möjliggör för domännamnsinnehavare att registrera under egna korrekta uppgifter eller att man skapar regler som stimulerar innovationsförmågan till work-arounds?

Med förprövning menas att någon sitter och kollar om en ansökan om ett visst domännamn följer något bestämt regelverk. Med efterprövning menas att man prövar de tvister som kommer upp om ett domännamn efter registrering skett.

På gtld nivå har man sedan urminnes tider haft efterprövning. De flesta cctld:er började med förprövningsmodeller men migrerar en efter en till efterprövningsmodeller. .SE migrerade 2003.

Och varför det?

Jo - därför att det har visat sig att det är omöjligt att skriva ett regelverk för förprovning som inte innehåller mängder med kryphål och som givetvis utnyttjas!

Det svenska regelverket, som byggde på namnlikhet mellan den firma som var registrerad hos dåvarande Patent-och Registreringsverket (nuvarande Bolagsverket), kollapsade när initiativrika Ombud registrerade firmor som för det oinvigda ögat såg väldigt märkliga ut. Men som för den invigde genast translittererades till ett fantastiskt domännamn!

I andra länder har man använt sig och använder sig fortfarande av samma/liknande teknik.

Men kan inte efterprövning med tiden ge upphov till ett regelverk? Jovisst kan det inträffa! Redan nu så ser vi att om någon registrerar någon annans varumärke eller firma så kommer en tvistelösare att döma till förmån för innehavaren av varumärket och/eller firman! Och om det händer tillräckligt många gånger så utvecklas det till en praxis, baserad på tilldelade rättigheter enligt andra regelverk i samhället.
Och på samma sätt kan praxis utvecklas när det gäller andra typer av registreringar som kanske inte alltid ses som de mest önskvärda.

Men vem ska då göra dessa efterprövningar?
På gtld sidan har WIPO (World Intellectual Property Organization)utvecklat ett tvistelösningssystem som tillämpas. Men det finns inget som hindrar två stridande parter att mötas i domstol ändå. WIPO har även ett anpassat tvistelösningssystem för cctld:er som vissa anslutit sig till, bla .nu, däremot inte .SE.

På cctld-sidan är det vanligt med egna tvistelösningssystem som är nationella, billigare och anpassade efter landets lagar och praxis. Så har vi det här i Sverige - .SE tillhandahåller ett tvistelösningsssystem för tvister som uppstår under .se.

Det finns röster nationellt såväl som internationellt som menar att tvistelösningen ska ske av en från toppdomänen skild organisation.
I det långa loppet så tror jag också det är rätt - men hittills har det varit så att domstolar har inte haft kunskaper att ta i domännamnstvister. Och då är det både bra och nödvändigt att cctld:n tillhandahåller ett system som är billigt, snabbt och där utbildningen av jurister kan börja.

Hur blir en domän ledig? Och blir en domän ledig nånsin?

Tja, det är en fråga man kan ställa sig i dessa tastingdagar. De flesta domäner under .com som inte förnyas av innehavaren försvinner till tasting och sen blir de ev lediga. Om det klickas tillräckligt mycket på dem under tasting perioden så behålls de för pay-per-click tjänster eller för att säljas till högstbjudande. Big business och som vanliga människor inte förstår mycket av och inte är inblandade i.

Vi som inte har engelska som modersmål har det dock lite bättre förspänt. Det är inte så många som visar intresse för våra ord och det ökar chansen för att de ska bli lediga när tasting perioden är över.

Men kan en domän bli ledig under andra förutsättningar än att en innehavare/tastare inte vill ha den längre?

Det är nog tveksamt, för om en innehavare inte får ha domänen kvar av någon anledning så blir den ju inte ledig. Det går bara över att bli registrerad på en annan innehavare. Eller ev reserverad för en regering som kan tänkas vilja ha den i framtiden.

Så det ställer frågan om på vilka grunder en innehavare kan bli av med en domän?
Varumärkesintrång är ett klassiskt exempel vid det här laget. Vid en varumärkestvist kan en innehavare bli av med en domän och den förs över till någon som då anses ha större rätt till domänen.

Kan ett registry ta tillbaka en domän?
Kanske blir nog det otydliga svaret. Eftersom varje registry sätter sin egna regler och i nån slags överenskommelse med vad som på engelska kallas för the local community så kan ju ett registry om the local community så vill ändra reglerna så att en domän kan tas tillbaka.
Ett tillbakatagande är inte populärt av den som använt domänen! Och jag tror att innan ett registry bestämmer sig för att ta tillbaka en domän så tänker man sig för både en och tre gånger och ser till att man har torrt på fötterna.

Sitter här på ICANN möte i Los Angeles. Det sägs att det är 1400 deltagare den här gången.

En av de stora frågorna är nya toppdomäner. Under nästa år kommer ICANN att öppna för hugade spekulanter att skicka in sina ansökningar om nya toppdomäner.

Generic Names Supporting Council (GNSO) har tagit fram ett papper med ett antal kritera som de anser måste vara uppfyllda för att man ska kunna tilldelas en toppdomän.
I samband med att de presenterade dokumentet igår så kom naturligtvis alla de frågor upp som de effektivt har undvikit att beröra i dokumentet.
Kön framför mikrofonen var som förr - på den gamla goda tiden när ICANN mötena var ganska vilda och animerade diskussioner hörde till vanligheten!

En av frågorna som de inte berörde var vilka teckenkombinationer som skulle vara tillåtna. Ska det vara tillåtet för Microsoft att få .microsoft? Och vad säger den Globala Äppelodlarorganisationen om att Steve Jobs får .apple?
Och vem ska avgöra och på vilka grunder om det finns stort motstånd från en relevant grupp av intressenter gentemot en viss toppdomän?

Och ska en cctld få registreras i mer än en teckenkombination som tillhör språk som inte använder ASCII? Ska .in för Indien få registreras i både tamil och hindi - eller bara det ena och i så fall vilket? Vem avgör det och vad tycker andra halvan av befolkningen om det val som görs om bara en får registreras?
Ibland ska vi svenskar vara glada för att vi inte har mer än 3 nationella tecken (ÅÄÖ)! Det underlättar livet för oss!

Jag tror vi kan se fram mot fler intressant diskussioner i frågan. Frågan är hur pass försenad processen blir - för den kan väl inte hålla tiden den här gången?

Just nu sitter jag på en session där Paul Twomey (ICANN CEO) ställer frågan om hur många ansökningar vi tror de får in? 100? 500? Svaret från publiken är "många" - troligen fler än 500!
Paul är orolig för hur mycket personal de behöver för att klara av att hantera alla ansökningar.

Fortsättning följer under de närmaste åren...

Security and Stability Advisory Committee (SSAC) inom Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) har just släppt rapport nummer 22 som handlar om Domain Name Front Running. Det innebär att den som får frågor om huruvida ett domännamn är ledigt själv kan registrera det (om det är ledigt) istället för den presumtiva domännamnsinnehavaren. De organisationer som skulle kunna göra detta är ombud, tredje part whois-tjänster, webhostingföretag och liknande.

SSAC säger att det finns rykten att Front Running pågår, att det finns (tekniska) möjligheter att någon med information om intresse för registrering kan registrera domännamn, men också att det inte finns några information om att detta verkligen händer. Därför ber SSAC om feedback (kontaktinformation i rapporten).

Frobbit (som deltar i SSAC) ser inte heller tecken på att detta verkligen pågår, även om det finns både goda och onda parter som håller på med s.k. Domaining. Vi får alla hoppas att det kommer information till SSAC som resultat av denna rapport, för rykten är aldrig bra. Antingen ska dessa dödas eller också ska fakta läggas på bordet.

Det finns naturligtvis skojjare på domännamnsmarknaden, precis som i alla marknader. De som kommer på att de ska registrera ett domännamn vet inte så mycket mer än att de vill ha en hemsida, och vips kanske de ber om detta som tjänst av någon som tex registrerar domännamnet med sig själva som innehavare. Frobbit arbetar hårt för att utbilda och upplysa om de saker man ska tänka på genom t.ex. kampanjen www.skyddadin.se.

Arbetet med att hitta information om huruvida Domain Name Front Running pågår fortsätter.

Det vi alla väntat på så länge verkar nu bli verklighet!

Toppdomäner med nationella tecken testas nu i rooten! ICANN släppte nyheten strax efter midnatt inatt och en testperiod vad gäller nationella tecken kommer nu!

Att inte kunna använda nationella tecken i domännamn har varit en komplicerad fråga att lösa och som har genererat många diskussioner och under många år!

Under .se fick vi möjligheten till svenska tecken redan 2003 och i år så utökades teckenmändgen så att vi även kan registrera i de svenska minoritetsspråken.

Vi ska vara glada i Sverige som har så stor del av våra tecken gemensamt med det engelska språket. Men tänk på de delar av världen som inte använder våra tecken att skriva med, i arabländerna, i Asien!

Dessa länder har stora befolkningskategorier som inte har en susning om något annat skriftspråk än de tecken som de använder i det språk de pratar! Även om det varit möjligt att ha domännamn med nationella tecken under de befintliga toppdomänerna så har toppdomänen inte haft den möjligheten och då var det kört ändå!

Nu kommer testperioden för nationella tecken i rooten. Elva språk har man valt ut: Arabiska, Persiska, Kinesika (förenklad och traditionell), Ryska, Hindi, Grekiska, Koreanska, Jiddish, Japanska och Tamil.

På Måndag, den 15 oktober kan vi alla börja testa och intruktioner om hur vi går tillväga kommer att finnas tillgänglig på ICANNs hemsida http://icann.org.

Och om ni vill veta mer om processen som lett fram till denna testperiod så kan ni läsa på http://www.icann.org/topics/idn/.

Ett stort steg framåt mot ISOC:s vision: Internet is for everyone!

Vilken information som ska publiceras i den sk whois:en (härlig svengelska..) har dyftats ett tag inom ICANN när det gäller gtld:erna.

I Europa har vi PUL (som ju bottnar i ett EU-direktiv) och som till stor del reglerar vilken information som de Europeiska toppdomänerna visar i sina whoisuppslagningar. .SE visar tex enbart namnet på innehavaren samt två datum (registreringsdatum + när senaste ändringen gjordes)

Det har tagit tid för amerikanerna att förstå att vi har en PUL i Europa. Jag minns när jag berättade det för en amerikansk jurist i samband med att direktivet kom och fick tillbaka en vänlig klapp på axeln, ett överseende leende och orden "men det fattar du väl Eva, att så kan det inte vara"! Det tog denne jurist tre år att förstå att jag hade rätt och det var en annan amerikansk jurist som fick honom att inse att det i hans ögon omöjliga var sant!

Europeernas evinnerliga tjat om PUL, i kombination med att det vuxit upp företag specialiserade på proxy-tjänster har dock gjort att man under året tittat på frågan och kommit fram till en rekommendation om att varje domän bör ha en Operational Point of Contact (OPOC).

Och till denna OPOC ska man då vända sig om man har synpunkter på hur domänen används, det uppstår en tvist eller lagens långa arm är ute efter den rättmätige innehavaren. Denne OPOC ska då vara skyldig att förmedla information om den rättmätige innehavaren.

Rent praktiskt för det också med sig att information om privatpersoner som tillbakahålls i enlighet med PUL inom cctld:erna då också kan hålla tillbaks inom gtld:erna. Medans juridiska personer måste visa sin information.

Det är bra att man äntligen hittat en lösning som gör att man försöker möta de olika lagstiftningar som finns på olika håll i världen.

Man gör dock världen än mer komplicerad genom att lyfta in en roll till. Frågan har väckts om inte admin-c och OPOC egentligen är samma sak men man har inte nått konsensus om det. Eftersom man ställer krav på att den som är OPOC ska ha aktuell information om innehavaren så lär det i praktiken bli den som fakturerar innehavaren som är mest lämpad att vara OPOC - och den som definitivt fakturerar är innehavarens dns-operatör...

Varför är det så många människor som tror att en domän är lika med en webadress?

Hur många gånger ser man inte annonser där man för sin webadress använder en domän som klart och tydligt signalerar avsändaren, men vill man sedan maila så har man en mailadress som är knuten till sin bredbandsleverantör tex.

Det skulle vara som om Frobbit! använde www.frobbit.se för websida men frobbit@sjobo.nu som mailadress i stället för info@frobbit.se!

Det finns de som undrar hur det går till om man vill ha en mailadress som inte är knuten till sin bredbandsleverantör. För man kan ju inte använda domänen - den är ju upptagen till webben! Fast andra verkar ju ha det, hur funkar det? Det är inte helt ovanligt att man får höra kommentarer som dessa - fortfarande. Hur har det blivit så?

Jag tror att alla vi som verkar i branschen måste hjälpas åt att informera om vad en domän egentligen innebär och vilka signaler den sänder till mottagaren.

En domän är det som står direkt till vänster om .se! tex frobbit.se

Och direkt till vänster om frobbit.se skulle vi kunna ha en underdomän eller subdomän - frobbit.frobbit.se - om vi ville! Och en till, och en till - om vi ville! Det blir besvärligt att hålla reda på, men det skulle funka så länge som man inte överskrider det maximala tillåtna antalet tecken.

Och sedan kan man använda sin domän för webadresser - som info@frobbit.se! Och en massa fler, det är bara fantasin som begränsar.

Och på det viset är man fri att byta bredbandsleverantör utan att behöva byta sin mailadress och man slipper bekymra sig om att meddela sin nya mailadress och samtidigt riskera att några blir bortglömda!

Vi kör nu igång med en blogg om vad som händer inom domännamnsbranschen. Tanken är att ni här ska få information om vad som händer inom domännamnsområdet både nationellt och internationellt.

Vi kommer att skriva om internationella trender som kanske ännu inte nått till Sverige. Vi kommer att skriva om vad som händer inom Sverige.

Vi kommer att förklara alla de uttryck som vi som jobbar i domännamnsvärlden tycket är självklara men som de utanför branschen tycker är urkrångliga!

Vi kommer inte att skriva varje dag, men vi kommer att skriva varje vecka.

Vi kommer att skriva för svenskar och mestadels på svenska, men utan att lova att vi inte bjuder in utländska gästbloggare som får skriva på engelska.

Bevaka vår blogg - då kommer du få reda på vad som händer!